Eventuell text skrivs ofta med stor ironi (både självironi och vanlig), *känsliga* läsare varnas:)
Grabbarna myser i soffan efter en lång dag 
Jag vaknade idag med en fruktansvärd smärta i ryggen. Måndagen skottade jag ju snö i dryga 4 timmar så jag gissar att det är *träningsvärk* från det? Hoppas det iaf för då blir jag ju snart bra igen!!
Hela dagen idag har jag haft ett av hundarnas back-on-track-täcke virat runt mig och jag tror faktiskt att det har bidragit till att jag är mycket bättre redan 
Det är svårt att tro att det är sant?! Kan man vara så j-vla dum och iskallt grym 
Nån borde dränka käringjäveln i närmsta toalett 
//www.youtube-nocookie.com/embed/dVtkZGsEzhsFör något år sedan fick *Svensson* reda på det som *vi* som intresserar oss för djurrätt känt till i årtionden, nämligen att det dun som finns i Svenssons jackor och täcken kommer från levande fåglar. Dunet rycks alltså från levande fåglar, och flera gånger under fågelns livslängd.
Det är helt obegripligt att det fortfarande säljs duntäcken och -jackor. HELT OBEGRIPLIGT att folk inte bryr sig mer än så.
Att tro att det här har upphört för att någon kines *intygar* att det är så, är verkligen att göra det lätt för sig. Det är lika naivt som att köpa eko-krav-ägg och tro att de djuren har det bra. Herregud, vad har folk hjärnan till?
Våga gå din egen väg och tänk själv, var inte ett får i fårskocken och gör precis som alla andra får!! Visst det *blåser* ibland när man inte gör/är som alla andra får i skocken, men herregud det är ingen som kommer att dö för att man vågar vara annorlunda 
Som tur är så finns det KARMA och de som bidrar till detta djurplågeri genom att köpa/använda dunprodukter får nog sin karma vad det lider
WTF 
17 kilo godis och 70 liter läsk glufsar varje svensk i sig varje år tydligen. Jag äter inte godis och dricker inte läsk, tror det är många som gör som jag. Så många äter/dricker nog mycket mer än siffrorna i artikeln.
Allt detta socker kan aldrig vara bra för kroppen, varför tycker man så illa om sig själv så man vill utsätta sig för det & dessutom frivilligt?! 
Jag är dålig på att planera hundträningen. Eller jag planerar nog, men bara i huvudet – skriver inte ner något. MEN jag har för vana att jobba en del med SWOT-analyser, tycker det är bra att sätta sig ner en stund med jämna mellanrum och reflektera ärligt över läget sas.
SWOT är ett bra redskap för mig, det har jag märkt flera gånger. Jöztas nyaste analys (i fredags) ger att det som var en weakness förra gången nu är en strength. Fritt följ har gått från att vara vårt sämsta moment till ett av de bättre
//www.youtube-nocookie.com/embed/XV4LWgaQniMVilken underbar söndag vi haft! Strålande sol och endast ett par minusgrader 
Började dagen med en rejäl runda med dogzen, var ute nästan 3 timmar – jag vill inte gå in när det är sånt här fint väder. Vid 11-tiden mötte vi upp några träningsvänner för ett lydnadspass. Platsliggning och så hjälptes vi åt att köra i genom varandra, superbra träning.
Efter lydnadsträningen blev det hem en vända och käka lite brunch och sen gav vi oss av på skidor. En härlig tur på dryga milen blev det i strålande sol. Jag hade grabbarna lös den mesta tiden för jag vill inte att de ska dra så mycket. Sträckt lina är ju en sak, men pga kamplusten och att jag inte *kan* åka så fort blir jag orolig att de ska skada sig så som de tar i
Filmen: Jözta tränar sökmarkeringar
//www.youtube-nocookie.com/embed/IoE59X76-TgHar tränat lydnad hela 2 kvällar denna vecka
Lägger in en failfilm ovan från träningen igår. Dessa filmer är inget att se egentligen. Jag lägger in dom här enkom för min egen skull, jag vill kunna se om vi öht gör några framsteg. OCH framsteg ser jag om jag jämför gårdagens film med den förra veckan, och tur är väl det. Blir det inte bättre så måste jag ju ändra träningen såklart.
Jözta blir tryggare och tryggare med VAD och HUR jag vill att han ska göra. I filmen ovan är han knappt uppvärmd, några steg och några halter bara och sen körde jag igång kameran.
Förutom fritt följ, som man aldrig kan träna för *mycket* av, så nöter vi saktagåendet för framåtsändande. Även här blir han tryggare för varje gång. Jag vill att han bara ska *gå* när jag går, han måste *lyssna* så han hör när jag stannar resp går – och göra lika som mig. Mycket för en liten huliganunge att hålla reda på, MEN han anstränger sig verkligen att göra rätt, eftersom han gärna vill få tillåtelse att springa och ta sin älskade boll
Idag gick solen upp 08:26 och ned 15:39, dvs solen går upp 35 minuter tidigare nu än den mörkaste tiden och ned 1 timme och 3 minuter senare. Helt sjukt BRA! Vi har redan 1 timme och 38 minuter längre dagar och det blir bara bättre och bättre
Hur kan helgen redan vara slut?! Nån *vila* har det ju inte blivit som vanligt. När det bara är 2 dagar ledigt och massor att göra så rullar det på lixom
Dogzen har iaf 2 vilodagar i veckan, oftast måndag och torsdagar. De här vilodagarna är viktiga. Det är i vila kroppen återhämtar sig och bygger nytt. Massor av bra mat för dom blir det såklart dessa dagar, precis som alla andra dagar så det har något att *bygga* av.
Ivar rasade ju i vikt när jag var ledig en hel månad dec-jan, och jag har inte lyckats få tillbaka vikten på honom – inte som det ser ut/känns iaf. I morgon ska jag till Ann och kolla upp honom igen (gör det regelbundet med bägge grabbarna) & väger då honom. Då får jag svart på vitt hur mycket (eller lite rättare sagt) han väger. Han går alltid ner i vikt när jag är långledig, trots att de får lika många vilodagar per vecka då som annars. Jag tror att han vilar mycket sämre per dygn när jag är hemma heltid, han är ju ständigt beredd då lixom. Iofs är Jözta det oxå, men Jözta har en lite coolare personlighet än Ivar
Någon hundträning har inte hunnits med/prioriterats i helgen. Massor av fys har det blivit dock, så underbart att vara ute i skogen. I morse packade jag ryggan med kaffe, liggunderlag, mobil och ca 1 kg kycklingvingar. Pulsade upp till sjön och slog *läger*, placerade ut alla kycklingvingar på en ganska stor yta och sen fick dogzen själva leta upp sin frukost medans jag satt och kollade soluppgången och drack kaffet. Det är jättebra berikning för dom att själva leta upp sina *byten* i skogen, de blir mycket nöjdare efter dessa måltider än när man bara ger dom maten lixom.
Både lördag och söndag har det blivit flera timmar i solen, igår tyckte jag att solen värmde – men det kan väl inte vara möjligt att den gör det redan i januari?! Sen tyckte jag att jag hörde talgoxarnas *vårsång* oxå, men det kan väl inte heller vara möjligt?! Snart är januari slut men vi har en hel vintermånad kvar; februari. Inte förräns i mars börjar våren, iaf enligt kalendern – har vi tur kanske den börjar tidigare meteorologiskt
//www.youtube-nocookie.com/embed/iZ-JnjBTkBwJag använder mig gärna av en klicker när jag tränar med dogzen. Det har jag gjort enda sen jag bodde i England på 80-talet och där först kom i kontakt med detta *redskap*.
Jag tillämpar inte vare sig catching (engelska för fånga) eller shaping (engelska för forma) men däremot luring (engelska för locka). Catching och shaping är förödande på hundar som har lätt för att ta till ljud, därav undviker jag det – eftersom jag har såna hund(ar) och hatar ljud sas 
Jag visar hundarna vad jag vill och använder klickern som sekundär förstärkare, pga dessa många fördelar. Det låter alltid lika = hunden vet att den primära förstärkaren är på g, och det är *lätt* att bekräfta hunden i precis rätt ögonblick. Desto fler bekräftelser i *rätt* ögonblick desto bättre utförande.
Jag belönar i kopiösa mängder med mina hundar + att jag relativt snabbt tränar deras uthållighet. Som i fria följet t ex. Belönar sitta stilla vid sidan med kontakt i kopiösa mängder, precis som den första ansatsen till att börja röra mig, osv i all oändlighet. Under gång belönar jag oxå kopiöst mycket, så här kan en träning av fritt följ se ut 2-1-123-4-2-230-6-1-22-99-24-1-37-164-3-389-13-24-83-299-1-36-256- osv. Siffrorna motsvarar antalet steg och strecken belöningarna – i rörelse. Jag tränar aldrig mer steg än jag *vet* hunden klarar av, dvs jag tränar aldrig fritt följ där hunden *släpper* kontakten. Samtidigt som jag hela tiden utökar antalet steg som hunden ska klara av, jag är inte rädd för att utmana sas. MEN det får inte bli för stora *hopp* från det hunden kan till det den inte kan, viktigt att alltid vara rättvis mot hunden. Samtidigt som man inte ska vara *rädd* för att ställa krav på den. Hunden blir ju trygg (och tyst) när den vet vad som förväntas av den och att den måste anstränga sig och göra ett bra jobb på ett visst sätt, för att få det den vill ha
Jag gillar Bob Bailey och hans philosofi + tips för bra träning:
Training is a mechanical skill: Practice training procedures without the animal. Practice clicking. Practice giving the food, toy, or praise. Practice moving and training at the same time. Practice, practice, practice. Then, train the animal.
Think — Plan — Do (three separate behaviors, don’t mix them): First let your imagination soar; consider every training idea without concern for practicality. Next, filter out the wild, impractical schemes and build a detailed doable pathway to the desired behavior. Finally, carry out your plan.
Training is simple, but not easy: Training should be the application of simple principles. Your demands on the animal, plus the animal’s own wants and needs, can make training complex. The more complex the behavioral task, the more vague your direction, the more complicated the training. Simplify each step of training, give unambiguous direction and precise reinforcements. Most trainers should be behavioral “splitters” rather than “lumpers.”
Solving behavioral problems: Look for simple solutions rather than complexity — consider first problems of Timing, Criteria, Rate of reinforcement
TIMING: In casual training, clicker timing is forgiving. In precision training, clicker timing is NOT forgiving. You get what you click, not what you want. Imprecise timing of reinforcement (clicking) is, by far, the most frequent trainer error, in the experience of the Brelands and the Baileys.
CRITERIA: Trainers should decide, in advance of the behavior, what will and will not be reinforced. If the trainer waits until the behavior occurs before deciding, the click will be invariably late and inconsistent.
RATE OF REINFORCEMENT: Training must be worthwhile for all — for the animal, and for the trainer. The animal must get something it wants or needs. The trainer must get behavior or some other satisfaction out of training. Reinforce often, especially early in training.
RATIOS: Don’t use a ratio in training unless you need to- the trainer has a choice. Ratios are overused and often improperly used. Properly used continuous reinforcement, plus fluency training, give moderately strong and very precise behavior. Reserve ratios for highly repetitive, long duration or other special behaviors.
PRIMARY REINFORCEMENT AND REINFORCERS: Food, play, social, and other stimuli filling a need or want may be useful in training. The primary reinforcer strengthens behavior. It can matter what, when, and how the primary reinforcement is delivered. As much thought should go into the delivery of the primary reinforcer as goes into the secondary, or bridge. Generalization: Click For Action, Feed For Position.
//www.youtube-nocookie.com/embed/JQkwt0dTbrQJag har tappat all träningsmotivation. Den försvann samtidigt som vi fick en halvmeter snö, undrar om det finns något samband Skämt åsido, jag blir så himla nere när jag ser all j*vla ***snö! Det var ju så himla bra när all snö i princip smält bort, nu börjar det om igen och våren känns hur långt borta som helst.
Jag har ett enormt frihetsbehov. Det här behovet sträcker sig från allt mellan vad jag ske se på TV till vad jag ska äta och vad jag gör på jobbet och fritiden, till vart jag ska gå. Jag känner mig så instängd pga all denna j*vla snö eftersom jag inte kan gå vart jag VILL. Jag vill kunna gå rakt ut i planteringen lixom och inte där någon har plogat eller där det går ett skoterspår. För mig är snö=ofrihet så enkelt är det. HATAR det verkligen
Som tur är så är det plusgrader och det har blåst rejält så snön har minskat en del redan. Idag tror jag att det går att gå i terrängen igen. Det är ju pga Agnes det inte går att gå i skogen när det är 50cm djup snö att pulsa i, jag och grabbarna kan ju gå där men inte Agnes. Hon fryser ju såklart eftersom hela hennes lilla kropp är *i* snön och hon blir nedkyld. Visst jag kan bära henne men trots att hon endast väger 7 kg så blir det tungt efter ett tag.
MEN nu var det inte meningen att jag skulle skriva ett *gnällinlägg* om snön egentligen utan om min bristande motivation att träna!
I går kväll hängde jag på några som hyrt ett ridhus för att träna lydnad i. Fredagsmys lixom för en hundnörd Riktigt kul var det! Jözta var såklart het som en glödgad kamin, men vi fick till lite bra träning ändå till slut. Jobbar på med fria följet med honom. Han är ingen lätt hund att träna, så det gäller att klura en del med honom för att få honom att förstå hur *jag* vill ha det. Jözta ser ju inte min målbild så det gäller ju att jag lyckas förmedla vad jag vill.
Som sagt, Jözta är en utmaning Mycket pga att han har en oerhört låg tröskel till *ljud*. Är det något jag HATAR så är det hundar som ljudar! Det gäller att förhindra alla former av frustration hos honom, annars kommer ljudet. Jag måste vara tydlig med vad jag vill att han ska göra, eftersom Jözta är en oerhört *förig* hund faktiskt. Han vill göra RÄTT och blir det inte rätt så blir han frustrerad, så det ligger på mig att *visa* honom tydligt vad jag vill. Som tur är så har vi här hittat en metod, för ljudar gör han INTE
Just nu jobbar jag mest på att *korrigera* att han går för långt fram. Jag är inte helt nöjd med hur han går nu vad gäller position där jag vill att huvudet ska vara längre bak/mer uppåt i linje med min kropp. Belöningsplacering, belöningsplacering och åter belöningsplacering!! Det som är bra är att hans bog/framben är i rätt position/i linje, jag är oxå nöjd med hans engagemang! I filmen ovan är han lite väl het fortfarande och det kommer lite hopsa-steg emellanåt. Jözta behöver värmas med ca 30 min fritt följ innan han går som bäst. På tävlingar hoppas jag ju på sena startnr så jag hinner värma honom medans vi väntar på vår tur.
Jözta är en fantastisk hund (han oxå), älskar att träna lydnad (lixom all annan träning), men TYVÄRR känner jag inte den där rätta känslan med honom ännu. Det tynger mig och känns lite *sorgligt*. Det är inte Jöztas fel såklart!! Jag älskar Jözta, herregud mitt hjärta svämmar över av mina känslor för honom. Jag är tokkär i den lilla hunden. MEN jag hittar inte *bubblan* med honom. Jag tror att om vi hittar till bubblan så skulle det kunna bli hur bra som helst med honom.
Man ska inte jämföra hundar, men med Ivar så hade vi bubblan ända från början på något vis. Jözta är varken bättre eller sämre än Ivar, han är annorlunda. Alla hundar är individer.
Jözta har så många fina delar. Han har en otrolig stadga, ligger/sitter kvar som en *sten* verkligen. Han kan vara *riktigt* snabb. Han har en jättefin attityd. Han är oerhört störningstålig, bryr sig inte om nånting annat än att utföra momenten tillsammans med sin mami oavsett vad som händer runtomkring.
Jözta är så *värd* att jag hittar rätta känslan för oss. Jag tror att det har blivit en *grej* för mig och jag skulle behöva släppa alla tankar på det och bara vara i nuet med honom.
Jag kämpar på! Ger absolut inte upp såklart
Hmm varför måste precis *all* snö komma i vårt område jämt. Klass 2 varning för snö endast i vårt län?!
Skottade ca 2 dm i går på eftermiddagen och sen när vi kom hem strax före 23 på kvällen så var det lika mycket att skotta igen. Orkade inte skotta klart skiten så får lida för det idag, har varit ute och skottat en dryg timme redan och har kanske hälften kvar att skotta.
MEN det är bara att hugga i!! Perfekt styrketräning eller nåt
Det ska snöa i några dagar till men inte alls lika mycket idag, t ex endast ca 15cm enligt prognosen och det går ju fort att skotta bort. Som tur är blir det det plusgrader igen i slutet av veckan
Positivt med snöskottning är ju att man bränner ca 500 kalorier varje timme man skottar, så det blir ju en del kalorier som går åt
GRATTIS till min underbara malledåre!! Ivar fyller hela 9 år idag
Dagen idag, precis som alla andra dagar tillsammans med Ivar, kommer säkert vara fylld av underbar galenskap
bild: Ivar talar om för mig att jag ska flytta snö så han kan kampa med snösläden
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/roliga-klipp-och-bloopers/article62303.ab?service=embedded&autoplay=falseOMG en tax som vägde 25 kg! Som tur är så fick den hjälp, av sin nya ägare, att gå ner i vikt
Jag samlar på bra dagar! Haft en underbar dag igen. Började med en runda här hemma och sen åkte vi iväg på spårdate med M & M. Medans spåren låg till sig så gick vi en runda med alla dogz. Fläckvis var det massa is kvar och jag lyckades ramla 2 (!!) gånger pga halkan, eller rättare sagt Jözta ryckte/drog nog om kull mig. Jag går ju med dom i expander och *tillåter* att de går och drar så jag får skylla mig själv
Spåren gick bra och inga pinnar missades, däremot spårade inte Jözta särskilt *rationellt* eller vad jag ska säga. Hmm for runt en del men på nåt sätt så tog han sig runt och missade som sagt var inte apporterna åtminstone.
På tal om dragande så prövade jag att åka skidor med dogzen igår på eftermiddagen. Det var isigt på en av grusvägarna vi brukar gå på, så jag tänkte att det blir ju perfekt att åka skidor där och låta grabbarna dra mig.
Mina hundar är ju galna i att dra (oxå), de älskar verkligen att ta i och jobba med sina mycket starka kroppar. MEN fy vad rädd jag blev, det går ju så satans *fort* på skidor efter dessa galningar till dragdjur Jag fick vråla som en idiot med min värsta röst för att få de att stanna. Satans vad rädd jag var att jag skulle ramla och bryta benen. Så när de väl stannade efter en dryg kilometer så kopplade jag lös dom så fick de springa lösa istället. Lösa blir det ju inte det här *galna* springet som det blir när de sitter fast. Kamplusten väcks ju verkligen när de känner att de har en tyngd (jag) att *kämpa* med. Jag måste skaffa en panikkoppling till linan, innan det blir nån mer dragtur med dårarna, för då jag koppla loss linan om de vägrar stanna
Det är ju precis lika när man cyklar, har jag dom i koppel/lina när vi cyklar så får jag ju bromsa i 10 km. Släpper jag lös dom så blir det *lugnare* även vid cykling. Det var precis på samma sätt med Pippen, han var en helt galen hund att dra. Han blev helt galen oxå när jag försökte bromsa honom (med cykelbromsen) så bitvis fick han springa på i sitt tempo. Åka skidor efter honom var inte heller riskfritt
Efter några dagar med plusgrader (tjohoo ) och idag även ösregnande har äntligen snön sjunkit ihop en hel del. I Gävle är snön t o m helt borta!! Vilken superbra vinter det här verkar bli oxå, iaf i början av året. Vi håller tummar och tassar för att det fortsätter så här, älskar det här vädret
Det värsta med snön är all is som den lämnar efter sig, men om det får fortsätta blåsa och vara plusgrader så försvinner den nog snart. Hoppas det inte kommer mer snö så vi slipper mer is!! Som tur är så går vi (mest) i skogen och där är ingen is, där är snart snön borta och marken framme – tjoho igen lixom!!
Och det underbara ljuset återvänder så sakta. Idag gick solen ner hela 13 minuter senare än den mörkaste dagen!
Sammanfattningsvis: Det går bra nu, både vad gäller väder och ljus 
Jözta älskar att få höra hur *duktig* han är. Han går alltid all-in i allt han ska göra, med hjärna och kropp och gärna oxå med *rösten*
Eftersom jag inte står ut med hundar som *låter* så har jag nolltolerans på det, när det gäller sånt som hunden *kan* och förstår. Pga dessa egenskaper som huliganungen har, sker all *inlärning* hemma inomhus i lugn och ro.
Igår kom jag på att fjärrdirigering (sitt-ligg-skiften) ju ingår i lydnadsklass II Så jag försökte få Jözta att förstå *vitsen* med låsta framben & han är ju bara helt fantastisk ibland min underbara lilla hund. Han greppade ganska snabbt att jag ville att framtassarna/benen skulle ha kvar sin position när han ändrade mellan sitt och ligg. Han verkligen ansträngde sig för att *försöka* hålla tassarna still och när han kom ur position så *rättade* han sig själv på mitt “nej”.
Ibland är han smart på riktigt, och ibland är det bara tok – oxå!! Så himla rolig att hålla på med älskade huliganunge, och fort ska det gå
Jag skiter i Jante!
Fy fan vad jag är BRA!! 8 år idag!! Det går inte en *endaste* dag då jag inte längtar efter att röka en cigarett. Inte en enda dag. Jag älskar att hänga med folk som röker. Att få andas in den ljuvliga doften. Fy fan vad jag är BRA. Varje dag kämpar jag mot detta och det är både lätt och svårt. Svårt för att minnena finns i min hjärna och den skriker efter nikotinet. Lätt för att jag vet vilket helvete jag hamnar i om jag ger efter.
Så jag rökte inte i dag heller!
8 år, eller om man så vill 2922 dagar (2 skottår).
Så ja: fy fan vad jag är BRA
Ut med det gamla och in med det nya, nu är det bara att köra ett år till lixom
2014 visade sig bli vårt “annus horribilus” med facit i hand, 2015 borde ju bara kunna bli bättre.
Hela året har präglats av oron över Jözta. Ända sen december 2013 har det malt i min skalle om han skulle kunna komma tillbaka till ett fullgott bruksliv. Något annat alternativ finns ju inte för den här typen av hund, att tävla är inget måste men ett fritt liv utan koppel och iaf med minst spåraktivering måste han kunna ha. OCH nu är vi där och kan, åtminstone så länge, släppa den oron – skönt!!
Året började inget vidare för mig faktiskt, eller så gjorde de det – beror lite på hur man ser på saker och ting. Jag lever ju med tron om att allt ändå har nån sorts mening.
Började dagen i spårskogen med dogzen, hur härligt som helst att vara ute tidigt i min vinter-skog och gå ut spår i 3 plusgrader!! Gick en rejäl runda med dom medans spåren fick ligga till sig.
Åkte in till stan strax före lunch och blir då, vid ett av trafiklysena, påkörd av en bil som kom bakom oss i samma fil. Körde rätt in i våran bil, utan att bromsa öht kändes det som. Hundarna ok som tur var!! Gubben som kliver ur bilen ger inte ett *nyktert* intryck.
Jag ber honom leta efter en skadeanmälansblankett och ger sken av att göra samma sak i min bil, det jag gör istället är såklart att ringa polisen. Sen ber jag mannen sätta sig i sin bil och vänta medan jag skriver en beskrivning över händelseförloppet. Han har bråttom att komma iväg från platsen men jag lyckas hålla kvar honom genom att säga att han måste skriva under när jag skrivit klart. Som tur är så kommer polisen efter vad som känns en evighet. Mycket märkligt att det ska ta så lång tid, stan är ju liten
Han blåste såklart positivt och blev omhändertagen som tur var. Trist att bilen är kaputt, ännu en gång! 3e gången bilen blir påkörd på 18 mån, verkar som bilen är *jinxad* (vad säger man på svenska?!). Ska se om jag kanske ska byta in den efter lagningen, och köpa en annan (Subaru såklart ). MEN det är trots allt bara en bil, så skönt att inga människor kom till skada. Han hade ju lika gärna kunna mejat ner folk på ett övergångsställe och då hade ju utgången blivit mycket, mycket värre.
Gubben var känd av polisen, hade redan blivit av med körkortet så nu är han misstänkt (?) för rattfylleri och grov olovlig körning. Hoppas han får ett långt fängelsestraff, men även tar emot *hjälp* för en sån där människa med detta beteende ska inte få röra sig fritt i samhället 
översta bilden: min underbara huliganunge som valp
nedersta bilderna: min trasiga bil
