M.E.F.O.D

Jag är dålig på att planera hundträningen. Eller jag planerar nog, men bara i huvudet – skriver inte ner något. MEN jag har för vana att jobba en del med SWOT-analyser, tycker det är bra att sätta sig ner en stund med jämna mellanrum och reflektera ärligt över läget sas.

SWOT är ett bra redskap för mig, det har jag märkt flera gånger. Jöztas nyaste analys (i fredags) ger att det som var en weakness förra gången nu är en strength. Fritt följ har gått från att vara vårt sämsta moment till ett av de bättre

//www.youtube-nocookie.com/embed/XV4LWgaQniMVilken underbar söndag vi haft! Strålande sol och endast ett par minusgrader

Började dagen med en rejäl runda med dogzen, var ute nästan 3 timmar – jag vill inte gå in när det är sånt här fint väder. Vid 11-tiden mötte vi upp några träningsvänner för ett lydnadspass. Platsliggning och så hjälptes vi åt att köra i genom varandra, superbra träning.

Efter lydnadsträningen blev det hem en vända och käka lite brunch och sen gav vi oss av på skidor. En härlig tur på dryga milen blev det i strålande sol. Jag hade grabbarna lös den mesta tiden för jag vill inte att de ska dra så mycket. Sträckt lina är ju en sak, men pga kamplusten och att jag inte *kan* åka så fort blir jag orolig att de ska skada sig så som de tar i

Filmen: Jözta tränar sökmarkeringar

//www.youtube-nocookie.com/embed/IoE59X76-TgHar tränat lydnad hela 2 kvällar denna vecka

Lägger in en failfilm ovan från träningen igår. Dessa filmer är inget att se egentligen. Jag lägger in dom här enkom för min egen skull, jag vill kunna se om vi öht gör några framsteg. OCH framsteg ser jag om jag jämför gårdagens film med den förra veckan, och tur är väl det. Blir det inte bättre så måste jag ju ändra träningen såklart.

Jözta blir tryggare och tryggare med VAD och HUR jag vill att han ska göra. I filmen ovan är han knappt uppvärmd, några steg och några halter bara och sen körde jag igång kameran.

Förutom fritt följ, som man aldrig kan träna för *mycket* av, så nöter vi saktagåendet för framåtsändande. Även här blir han tryggare för varje gång. Jag vill att han bara ska *gå* när jag går, han måste *lyssna* så han hör när jag stannar resp går – och göra lika som mig. Mycket för en liten huliganunge att hålla reda på, MEN han anstränger sig verkligen att göra rätt, eftersom han gärna vill få tillåtelse att springa och ta sin älskade boll

Idag gick solen upp 08:26 och ned 15:39, dvs solen går upp 35 minuter tidigare nu än den mörkaste tiden och ned 1 timme och 3 minuter senare. Helt sjukt BRA! Vi har redan 1 timme och 38 minuter längre dagar och det blir bara bättre och bättre

Hur kan helgen redan vara slut?! Nån *vila* har det ju inte blivit som vanligt. När det bara är 2 dagar ledigt och massor att göra så rullar det på lixom

Dogzen har iaf 2 vilodagar i veckan, oftast måndag och torsdagar. De här vilodagarna är viktiga. Det är i vila kroppen återhämtar sig och bygger nytt. Massor av bra mat för dom blir det såklart dessa dagar, precis som alla andra dagar så det har något att *bygga* av.

Ivar rasade ju i vikt när jag var ledig en hel månad dec-jan, och jag har inte lyckats få tillbaka vikten på honom – inte som det ser ut/känns iaf. I morgon ska jag till Ann och kolla upp honom igen (gör det regelbundet med bägge grabbarna) & väger då honom. Då får jag svart på vitt hur mycket (eller lite rättare sagt) han väger. Han går alltid ner i vikt när jag är långledig, trots att de får lika många vilodagar per vecka då som annars. Jag tror att han vilar mycket sämre per dygn när jag är hemma heltid, han är ju ständigt beredd då lixom. Iofs är Jözta det oxå, men Jözta har en lite coolare personlighet än Ivar

Någon hundträning har inte hunnits med/prioriterats i helgen. Massor av fys har det blivit dock, så underbart att vara ute i skogen. I morse packade jag ryggan med kaffe, liggunderlag, mobil och ca 1 kg kycklingvingar. Pulsade upp till sjön och slog *läger*, placerade ut alla kycklingvingar på en ganska stor yta och sen fick dogzen själva leta upp sin frukost medans jag satt och kollade soluppgången och drack kaffet. Det är jättebra berikning för dom att själva leta upp sina *byten* i skogen, de blir mycket nöjdare efter dessa måltider än när man bara ger dom maten lixom.

Både lördag och söndag har det blivit flera timmar i solen, igår tyckte jag att solen värmde – men det kan väl inte vara möjligt att den gör det redan i januari?! Sen tyckte jag att jag hörde talgoxarnas *vårsång* oxå, men det kan väl inte heller vara möjligt?! Snart är januari slut men vi har en hel vintermånad kvar; februari. Inte förräns i mars börjar våren, iaf enligt kalendern – har vi tur kanske den börjar tidigare meteorologiskt

//www.youtube-nocookie.com/embed/iZ-JnjBTkBwJag använder mig gärna av en klicker när jag tränar med dogzen. Det har jag gjort enda sen jag bodde i England på 80-talet och där först kom i kontakt med detta *redskap*.

Jag tillämpar inte vare sig catching (engelska för fånga) eller shaping (engelska för forma) men däremot luring (engelska för locka). Catching och shaping är förödande på hundar som har lätt för att ta till ljud, därav undviker jag det – eftersom jag har såna hund(ar) och hatar ljud sas

Jag visar hundarna vad jag vill och använder klickern som sekundär förstärkare, pga dessa många fördelar. Det låter alltid lika = hunden vet att den primära förstärkaren är på g, och det är *lätt* att bekräfta hunden i precis rätt ögonblick. Desto fler bekräftelser i *rätt* ögonblick desto bättre utförande.

Jag belönar i kopiösa mängder med mina hundar + att jag relativt snabbt tränar deras uthållighet. Som i fria följet t ex. Belönar sitta stilla vid sidan med kontakt i kopiösa mängder, precis som den första ansatsen till att börja röra mig, osv i all oändlighet. Under gång belönar jag oxå kopiöst mycket, så här kan en träning av fritt följ se ut 2-1-123-4-2-230-6-1-22-99-24-1-37-164-3-389-13-24-83-299-1-36-256- osv. Siffrorna motsvarar antalet steg och strecken belöningarna – i rörelse. Jag tränar aldrig mer steg än jag *vet* hunden klarar av, dvs jag tränar aldrig fritt följ där hunden *släpper* kontakten. Samtidigt som jag hela tiden utökar antalet steg som hunden ska klara av, jag är inte rädd för att utmana sas. MEN det får inte bli för stora *hopp* från det hunden kan till det den inte kan, viktigt att alltid vara rättvis mot hunden. Samtidigt som man inte ska vara *rädd* för att ställa krav på den. Hunden blir ju trygg (och tyst) när den vet vad som förväntas av den och att den måste anstränga sig och göra ett bra jobb på ett visst sätt, för att få det den vill ha

Jag gillar Bob Bailey och hans philosofi + tips för bra träning:

Training is a mechanical skill: Practice training procedures without the animal. Practice clicking. Practice giving the food, toy, or praise. Practice moving and training at the same time. Practice, practice, practice. Then, train the animal.

Think — Plan — Do (three separate behaviors, don’t mix them): First let your imagination soar; consider every training idea without concern for practicality. Next, filter out the wild, impractical schemes and build a detailed doable pathway to the desired behavior. Finally, carry out your plan.

Training is simple, but not easy: Training should be the application of simple principles. Your demands on the animal, plus the animal’s own wants and needs, can make training complex. The more complex the behavioral task, the more vague your direction, the more complicated the training. Simplify each step of training, give unambiguous direction and precise reinforcements. Most trainers should be behavioral “splitters” rather than “lumpers.”

Solving behavioral problems: Look for simple solutions rather than complexity — consider first problems of Timing, Criteria, Rate of reinforcement

TIMING: In casual training, clicker timing is forgiving. In precision training, clicker timing is NOT forgiving. You get what you click, not what you want. Imprecise timing of reinforcement (clicking) is, by far, the most frequent trainer error, in the experience of the Brelands and the Baileys.

CRITERIA: Trainers should decide, in advance of the behavior, what will and will not be reinforced. If the trainer waits until the behavior occurs before deciding, the click will be invariably late and inconsistent.

RATE OF REINFORCEMENT: Training must be worthwhile for all — for the animal, and for the trainer. The animal must get something it wants or needs. The trainer must get behavior or some other satisfaction out of training. Reinforce often, especially early in training.

RATIOS: Don’t use a ratio in training unless you need to- the trainer has a choice. Ratios are overused and often improperly used. Properly used continuous reinforcement, plus fluency training, give moderately strong and very precise behavior. Reserve ratios for highly repetitive, long duration or other special behaviors.

PRIMARY REINFORCEMENT AND REINFORCERS: Food, play, social, and other stimuli filling a need or want may be useful in training. The primary reinforcer strengthens behavior. It can matter what, when, and how the primary reinforcement is delivered. As much thought should go into the delivery of the primary reinforcer as goes into the secondary, or bridge. Generalization: Click For Action, Feed For Position.

//www.youtube-nocookie.com/embed/JQkwt0dTbrQJag har tappat all träningsmotivation. Den försvann samtidigt som vi fick en halvmeter snö, undrar om det finns något samband Skämt åsido, jag blir så himla nere när jag ser all j*vla ***snö! Det var ju så himla bra när all snö i princip smält bort, nu börjar det om igen och våren känns hur långt borta som helst.

Jag har ett enormt frihetsbehov. Det här behovet sträcker sig från allt mellan vad jag ske se på TV till vad jag ska äta och vad jag gör på jobbet och fritiden, till vart jag ska gå. Jag känner mig så instängd pga all denna j*vla snö eftersom jag inte kan gå vart jag VILL. Jag vill kunna gå rakt ut i planteringen lixom och inte där någon har plogat eller där det går ett skoterspår. För mig är snö=ofrihet så enkelt är det. HATAR det verkligen

Som tur är så är det plusgrader och det har blåst rejält så snön har minskat en del redan. Idag tror jag att det går att gå i terrängen igen. Det är ju pga Agnes det inte går att gå i skogen när det är 50cm djup snö att pulsa i, jag och grabbarna kan ju gå där men inte Agnes. Hon fryser ju såklart eftersom hela hennes lilla kropp är *i* snön och hon blir nedkyld. Visst jag kan bära henne men trots att hon endast väger 7 kg så blir det tungt efter ett tag.

MEN nu var det inte meningen att jag skulle skriva ett *gnällinlägg* om snön egentligen utan om min bristande motivation att träna!

I går kväll hängde jag på några som hyrt ett ridhus för att träna lydnad i. Fredagsmys lixom för en hundnörd Riktigt kul var det! Jözta var såklart het som en glödgad kamin, men vi fick till lite bra träning ändå till slut. Jobbar på med fria följet med honom. Han är ingen lätt hund att träna, så det gäller att klura en del med honom för att få honom att förstå hur *jag* vill ha det. Jözta ser ju inte min målbild så det gäller ju att jag lyckas förmedla vad jag vill.

Som sagt, Jözta är en utmaning Mycket pga att han har en oerhört låg tröskel till *ljud*. Är det något jag HATAR så är det hundar som ljudar! Det gäller att förhindra alla former av frustration hos honom, annars kommer ljudet. Jag måste vara tydlig med vad jag vill att han ska göra, eftersom Jözta är en oerhört *förig* hund faktiskt. Han vill göra RÄTT och blir det inte rätt så blir han frustrerad, så det ligger på mig att *visa* honom tydligt vad jag vill. Som tur är så har vi här hittat en metod, för ljudar gör han INTE

Just nu jobbar jag mest på att *korrigera* att han går för långt fram. Jag är inte helt nöjd med hur han går nu vad gäller position där jag vill att huvudet ska vara längre bak/mer uppåt i linje med min kropp. Belöningsplacering, belöningsplacering och åter belöningsplacering!! Det som är bra är att hans bog/framben är i rätt position/i linje, jag är oxå nöjd med hans engagemang! I filmen ovan är han lite väl het fortfarande och det kommer lite hopsa-steg emellanåt. Jözta behöver värmas med ca 30 min fritt följ innan han går som bäst. På tävlingar hoppas jag ju på sena startnr så jag hinner värma honom medans vi väntar på vår tur.

Jözta är en fantastisk hund (han oxå), älskar att träna lydnad (lixom all annan träning), men TYVÄRR känner jag inte den där rätta känslan med honom ännu. Det tynger mig och känns lite *sorgligt*. Det är inte Jöztas fel såklart!! Jag älskar Jözta, herregud mitt hjärta svämmar över av mina känslor för honom. Jag är tokkär i den lilla hunden. MEN jag hittar inte *bubblan* med honom. Jag tror att om vi hittar till bubblan så skulle det kunna bli hur bra som helst med honom.

Man ska inte jämföra hundar, men med Ivar så hade vi bubblan ända från början på något vis. Jözta är varken bättre eller sämre än Ivar, han är annorlunda. Alla hundar är individer.

Jözta har så många fina delar. Han har en otrolig stadga, ligger/sitter kvar som en *sten* verkligen. Han kan vara *riktigt* snabb. Han har en jättefin attityd. Han är oerhört störningstålig, bryr sig inte om nånting annat än att utföra momenten tillsammans med sin mami oavsett vad som händer runtomkring.

Jözta är så *värd* att jag hittar rätta känslan för oss. Jag tror att det har blivit en *grej* för mig och jag skulle behöva släppa alla tankar på det och bara vara i nuet med honom.

Jag kämpar på! Ger absolut inte upp såklart

Hmm varför måste precis *all* snö komma i vårt område jämt. Klass 2 varning för snö endast i vårt län?!

Skottade ca 2 dm i går på eftermiddagen och sen när vi kom hem strax före 23 på kvällen så var det lika mycket att skotta igen. Orkade inte skotta klart skiten så får lida för det idag, har varit ute och skottat en dryg timme redan och har kanske hälften kvar att skotta.

MEN det är bara att hugga i!! Perfekt styrketräning eller nåt

Det ska snöa i några dagar till men inte alls lika mycket idag, t ex endast ca 15cm enligt prognosen och det går ju fort att skotta bort. Som tur är blir det det plusgrader igen i slutet av veckan

Positivt med snöskottning är ju att man bränner ca 500 kalorier varje timme man skottar, så det blir ju en del kalorier som går åt

GRATTIS till min underbara malledåre!! Ivar fyller hela 9 år idag

Dagen idag, precis som alla andra dagar tillsammans med Ivar, kommer säkert vara fylld av underbar galenskap

bild: Ivar talar om för mig att jag ska flytta snö så han kan kampa med snösläden

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/roliga-klipp-och-bloopers/article62303.ab?service=embedded&autoplay=falseOMG en tax som vägde 25 kg! Som tur är så fick den hjälp, av sin nya ägare, att gå ner i vikt

Jag samlar på bra dagar! Haft en underbar dag igen. Började med en runda här hemma och sen åkte vi iväg på spårdate med M & M. Medans spåren låg till sig så gick vi en runda med alla dogz. Fläckvis var det massa is kvar och jag lyckades ramla 2 (!!) gånger pga halkan, eller rättare sagt Jözta ryckte/drog nog om kull mig. Jag går ju med dom i expander och *tillåter* att de går och drar så jag får skylla mig själv

Spåren gick bra och inga pinnar missades, däremot spårade inte Jözta särskilt *rationellt* eller vad jag ska säga. Hmm for runt en del men på nåt sätt så tog han sig runt och missade som sagt var inte apporterna åtminstone.

På tal om dragande så prövade jag att åka skidor med dogzen igår på eftermiddagen. Det var isigt på en av grusvägarna vi brukar gå på, så jag tänkte att det blir ju perfekt att åka skidor där och låta grabbarna dra mig.

Mina hundar är ju galna i att dra (oxå), de älskar verkligen att ta i och jobba med sina mycket starka kroppar. MEN fy vad rädd jag blev, det går ju så satans *fort* på skidor efter dessa galningar till dragdjur Jag fick vråla som en idiot med min värsta röst för att få de att stanna. Satans vad rädd jag var att jag skulle ramla och bryta benen. Så när de väl stannade efter en dryg kilometer så kopplade jag lös dom så fick de springa lösa istället. Lösa blir det ju inte det här *galna* springet som det blir när de sitter fast. Kamplusten väcks ju verkligen när de känner att de har en tyngd (jag) att *kämpa* med. Jag måste skaffa en panikkoppling till linan, innan det blir nån mer dragtur med dårarna, för då jag koppla loss linan om de vägrar stanna

Det är ju precis lika när man cyklar, har jag dom i koppel/lina när vi cyklar så får jag ju bromsa i 10 km. Släpper jag lös dom så blir det *lugnare* även vid cykling. Det var precis på samma sätt med Pippen, han var en helt galen hund att dra. Han blev helt galen oxå när jag försökte bromsa honom (med cykelbromsen) så bitvis fick han springa på i sitt tempo. Åka skidor efter honom var inte heller riskfritt

Efter några dagar med plusgrader (tjohoo ) och idag även ösregnande har äntligen snön sjunkit ihop en hel del. I Gävle är snön t o m helt borta!! Vilken superbra vinter det här verkar bli oxå, iaf i början av året. Vi håller tummar och tassar för att det fortsätter så här, älskar det här vädret

Det värsta med snön är all is som den lämnar efter sig, men om det får fortsätta blåsa och vara plusgrader så försvinner den nog snart. Hoppas det inte kommer mer snö så vi slipper mer is!! Som tur är så går vi (mest) i skogen och där är ingen is, där är snart snön borta och marken framme – tjoho igen lixom!!

Och det underbara ljuset återvänder så sakta. Idag gick solen ner hela 13 minuter senare än den mörkaste dagen!

Sammanfattningsvis: Det går bra nu, både vad gäller väder och ljus

Jözta älskar att få höra hur *duktig* han är. Han går alltid all-in i allt han ska göra, med hjärna och kropp och gärna oxå med *rösten*

Eftersom jag inte står ut med hundar som *låter* så har jag nolltolerans på det, när det gäller sånt som hunden *kan* och förstår. Pga dessa egenskaper som huliganungen har, sker all *inlärning* hemma inomhus i lugn och ro.

Igår kom jag på att fjärrdirigering (sitt-ligg-skiften) ju ingår i lydnadsklass II Så jag försökte få Jözta att förstå *vitsen* med låsta framben & han är ju bara helt fantastisk ibland min underbara lilla hund. Han greppade ganska snabbt att jag ville att framtassarna/benen skulle ha kvar sin position när han ändrade mellan sitt och ligg. Han verkligen ansträngde sig för att *försöka* hålla tassarna still och när han kom ur position så *rättade* han sig själv på mitt “nej”.

Ibland är han smart på riktigt, och ibland är det bara tok – oxå!! Så himla rolig att hålla på med älskade huliganunge, och fort ska det gå

Jag skiter i Jante!

Fy fan vad jag är BRA!! 8 år idag!! Det går inte en *endaste* dag då jag inte längtar efter att röka en cigarett. Inte en enda dag. Jag älskar att hänga med folk som röker. Att få andas in den ljuvliga doften. Fy fan vad jag är BRA. Varje dag kämpar jag mot detta och det är både lätt och svårt. Svårt för att minnena finns i min hjärna och den skriker efter nikotinet. Lätt för att jag vet vilket helvete jag hamnar i om jag ger efter.

Så jag rökte inte i dag heller!

8 år, eller om man så vill 2922 dagar (2 skottår).

Så ja: fy fan vad jag är BRA

Ut med det gamla och in med det nya, nu är det bara att köra ett år till lixom

2014 visade sig bli vårt “annus horribilus” med facit i hand, 2015 borde ju bara kunna bli bättre.

Hela året har präglats av oron över Jözta. Ända sen december 2013 har det malt i min skalle om han skulle kunna komma tillbaka till ett fullgott bruksliv. Något annat alternativ finns ju inte för den här typen av hund, att tävla är inget måste men ett fritt liv utan koppel och iaf med minst spåraktivering måste han kunna ha. OCH nu är vi där och kan, åtminstone så länge, släppa den oron – skönt!!

Året började inget vidare för mig faktiskt, eller så gjorde de det – beror lite på hur man ser på saker och ting. Jag lever ju med tron om att allt ändå har nån sorts mening.

Började dagen i spårskogen med dogzen, hur härligt som helst att vara ute tidigt i min vinter-skog och gå ut spår i 3 plusgrader!! Gick en rejäl runda med dom medans spåren fick ligga till sig.

Åkte in till stan strax före lunch och blir då, vid ett av trafiklysena, påkörd av en bil som kom bakom oss i samma fil. Körde rätt in i våran bil, utan att bromsa öht kändes det som. Hundarna ok som tur var!! Gubben som kliver ur bilen ger inte ett *nyktert* intryck.

Jag ber honom leta efter en skadeanmälansblankett och ger sken av att göra samma sak i min bil, det jag gör istället är såklart att ringa polisen. Sen ber jag mannen sätta sig i sin bil och vänta medan jag skriver en beskrivning över händelseförloppet. Han har bråttom att komma iväg från platsen men jag lyckas hålla kvar honom genom att säga att han måste skriva under när jag skrivit klart. Som tur är så kommer polisen efter vad som känns en evighet. Mycket märkligt att det ska ta så lång tid, stan är ju liten

Han blåste såklart positivt och blev omhändertagen som tur var. Trist att bilen är kaputt, ännu en gång! 3e gången bilen blir påkörd på 18 mån, verkar som bilen är *jinxad* (vad säger man på svenska?!). Ska se om jag kanske ska byta in den efter lagningen, och köpa en annan (Subaru såklart ). MEN det är trots allt bara en bil, så skönt att inga människor kom till skada. Han hade ju lika gärna kunna mejat ner folk på ett övergångsställe och då hade ju utgången blivit mycket, mycket värre.

Gubben var känd av polisen, hade redan blivit av med körkortet så nu är han misstänkt (?) för rattfylleri och grov olovlig körning. Hoppas han får ett långt fängelsestraff, men även tar emot *hjälp* för en sån där människa med detta beteende ska inte få röra sig fritt i samhället


översta bilden: min underbara huliganunge som valp
nedersta bilderna: min trasiga bil

När vi var ute på förmiddagsrundan hade det blivit betydligt varmare då det var endast -16 då. Vilken skillnad dessa 7 grader varmare gjorde, det gick ju t o m att *andas* trots att jag gick fort. Riktigt skönt att slippa den *värsta* kylan!! När det är -20 grader eller mer så går det ju inte att vara ute längre än ca 1 timme i taget och jag gillar ju att gå längre rundor än så

Bilderna: gullehundarna Jözta och Agnes *umgås*

–

Kylan håller i sig! -21 grader igår kväll när jag var ute med dom sista gången strax efter 23.30 och i morse när vi var ute var det -23. Inga svårigheter att hålla sig för skratt alltså

Det varierar en del med kylan. Som i fredagsmorse när jag skulle hämta upp L i stan innan vi skulle till Östhammar så var det -18 här hemma och då endast -10 i stan. I Östhammar när vi kom fram dit var det -13.

Det ska bli *varmare* i veckan som kommer, håller tummarna då oxå för att den eländiga snön försvinner så man slipper se den! Nu vill jag ha barmark så det går att spåra, måste ligga i nu med Jözta så vi kan starta lägre till våren.

Måste träna mycket platsliggning med skott, övriga moment känns på G och borde kunna funka med lite mer träning. Pga min klantighet när Jözta var liten så blev han ju skottberörd, som tur är så verkar det som om det löst sig efter mycket träning. Iaf förra året kunde han ligga plats med skott. MEN jag ska ju ut på 50m och det längsta jag gått ut är ca 25-30m gissar jag så det är ju en del kvar där att göra. Om övriga moment går bra så kan man ju skippa platsliggningen men det är ju bra att ha det ändå. Sen har jag megaångest över framåtsändande, ska jag träna rutan nu under vintern eller framåtsändande? Vill inte träna de samtidigt, och nu med den här ångesten så blir inget av det tränat

Jag skulle ju vilja ta LPI under vintern/våren om det går, och kanske LPII efter det? MEN då kan jag ju inte träna framåtsändande. Jag prioriterar ju brukset för det tycker jag är roligast, men *titlar* är ju kul att få i hunddata oxå Iofs kan vi köra lydnadsklass II nästa vintern/vår.

När det gäller söket vet jag inte hur jag ska göra?! Byta tillbaka till skallmarkering blir det nog iaf för att *spara* på honom. Med rullmarkering ska han ju springa mycket mer = ökad risk för skador.

fotot: malledåren – en som verkligen gillar snö och kyla

Runt lucia förra året skadade sig Jözta på en sökträning. Vi rehabbade till slutet av april då jag tränade några veckor med honom fram till appellen som vi gjorde 11 maj. När vi skulle köra vår lydnad på appellen så var han oren igen, tog beslutet då att köra ändå. Han ville inte springa budföring eller hoppa så dessa moment nollade vi, så jag fattade ju att han verkligen hade ont. Kollade upp honom på måndagen igen. Och visst var det så, han hade ont igen

Ingen skillnad efter vila och antiinflammatorisk behandling. Besök på Strömsholms Djursjukhus, CT visade att han hade en förändring i armbågsleden. En *kant* på radius som måste åtgärdas/fräsas bort.

Operation på självaste Independence Day, 4 juli. Jözta skulle hållas i *absolut* stillhet efter operationen. Så jag hade honom *fastbunden* i mig inomhus så han inte kunde fara runt, samt att jag *tvingade* honom att ligga *plats* timvis inomhus. Fy, vilken mardröm vi levde i den tiden. I början efter operationen fick jag ju bara rasta honom, några minuter åt gången, 3 gånger om dagen. MEN, han *levde* iaf!

Successivt nån månad efter operationen började vi med rehab, igen. Ökade hans rörelse med några minuter varje vecka. 5-minuters promenader blev 7 minuter och 10 minuter långa. Månaderna gick och vi var till slut uppe i timslånga promenader!

Under hela rehab-resan såg det fortsatt bra ut med Jözta och jag började våga *hoppas* att han skulle klara sig, han skulle kunna få återgå till ett aktivt liv igen! Min underbara huliganunge, så mycket känslor det finns i mig för den lilla (nåja) underbara hunden, så lyckan var ju total att han skulle – i princip – kunna få ett fullgott brukshundsliv igen!

Dispensansökan till SKK beviljades och Jözta fick tävla igen! Efter att all karenstid gått så anmälde jag oss till en lydnadsetta i Östhammar på annandagen & efter minimalt med träning så fixar han ett förstapris min underbara huliganunge Det var svinkallt hela dagen och när jag gick tillbaka på platsliggningen låg han och skakade min stackars hund & han brukar aldrig frysa. MEN kallt att ligga i decimeterdjup snö i denna kyla, TUR att det bara är 2 minuter i 1an
Jag var jättenöjd med min underbara hund efter tävlingen, dock inte helt nöjd med betyget på helhet. Det enda betyget jag såg och domaren visade 9,5 men i protokollet står det 8,5 så jag måste ha sett fel?! Ingen kommentar och jag förstår inte varför det var så dåligt? Kanske kan bero på att jag inte *tokberömmer* efter varje moment? Om jag skulle *checka-ut* Jözta mellan momenten så finns det risk för att han ballar ur och tappar fokus så därför klappar jag bara lugnt om honom mellan momenten. Så har jag alltid gjort med Ivar oxå och med honom har jag nästan alltid haft 10 på helheten?! Jaja, skit samma, huvudsaken är ju att Jözta mådde bra och vi hade ett bra samarbete. Skriver betyg och kommentarer nedan:

2014-12-26 Östhammar brukshundklubb, lydnadsklass I, placering 1/16

Platsliggande: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 9 – ngt sent sättande
Läggande: 8,5 – ngt sent
Inkallning: 10
Ställande: 9,5 – ngt steg
Apportering: 10
Hopp: 9,5 – ngt sent avslut
Helhetsintryck: 8,5 – ??? ingen kommentar ???

Totala poäng 189 /200.

Resultaten på sbk-tävling

–

//www.youtube-nocookie.com/embed/MYSVMgRr6pw

Vilken skillnad på ljus igår eftermiddag, solen gick ner hela 1 minut senare än i söndags!!

Spår igår i snöstorm, funkade kalas det oxå. Var även till hundsimmet på eftermiddagen för ett fyspass för Ivar och Agnes. Jözta gillar ju inte att simma tyvärr så han slipper, det ska ju vara kul annars är det ju ingen idé.

Tränade lite lydnad med Jözta på kvällen och försökte ha koppel på och köra *linförighet* istf fritt föllj. Katastrof blev det med koppel, att jag inte tänkt på det innan Om han inte bet sig fast i kopplet och kampade som en dåre, så gick han för långt fram. Suck! Jag tycker man kan ta bort linförighet som moment, eller iaf låta föraren välja om man vill köra med eller utan koppel – j*vla mongomoment! Sen kan han inte läggande heller nu helt plötsligt, klockrena ställanden varenda gång

Idag blir det en roadtrip, hoppas på att det inte är för många dårar ute och kör bara

Idag är ännu en seg söndagmorgon Jag tror jag byter denna söndag till en *vilodag*, så denna vecka får söndag och torsdag vara vilodagar – istf måndag och torsdag.

Idag är årets kortaste dag och från och med i morgon blir dagarna allt längre. Det märks inte så mycket i början men i slutet av december är iaf dagen 10 minuter längre än nu. Och i slutet av januari är dagarna 2 hela timmar (!!) längre än i dag

Det sitter verkligen i huvudet som Mikael Södermalm tjatar om! Om jag inte har någon kemisk obalans i hjärnan, så beror nog hur jag mår på vilken inställning jag har till saker och ting. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron tror jag. So what ifall det är grått och mörkt, det varar ju inte för evigt lixom det är några få veckor i december som det är som värst sen vänder det ju!

Jag *fuskar* ju och har varit (och är) ledig den här värsta mörka tiden så jag kan vara utomhus den korta tiden då det är dagsljus. Jag har gjort så här något år tidigare oxå, och kommer nog att göra det fler gånger. Att ha den här ledigheten att se fram emot gör att jag orkar jobba hela sommaren (så gott som) och hela hösten. Jag är mycket hellre ledig den här mörka tiden än på sommaren faktiskt. På sommaren har man ju massor av ljus att vara ledig i & även om man då jobbar heltid så har man ju flera timmar både före och efter jobbet som man kan träna hund i dagsljus. Den mörkaste tiden räcker ju inte ljuset till om man jobbar heltid, så hellre ledig då – och med ett maxat flexkonto och övertid + semester som måste tas före årsskiftet så var det ett *måste* att vara ledig oxå

* * * * * * * * I MORGON VÄNDER DET !!!! * * * * * * * *

Har haft en underbar vecka med mestadels kanonväder, 1 dag med lite snö men förutom den dagen helt perfekt med sol nästan varje dag
Spårar varje dag utom måndagar och torsdagar (= vilodagar för mina dogz), och igår var vi på klubben och tränade lite lydnad oxå.

Skulle behöva träna mer lydnad än 1 gång per vecka, men just nu är det så lätt att *strunta* i det. Om jag inte bestämmer träff med någon så blir det helt enkelt inte av. MEN träningen igår gick iaf något så när *hyfsat*. Jözta fick öva på delar av alla moment i 1an. Platsliggning superfint, ska mycket till om den inte skulle funka tror jag, tandvisning helt ok, linförighet inte nöjd alls då han är på tok för het, läggande och ställande nöjd med rätt skiften varje gång men transporten var jag inte nöjd med, inkallande tränade bara sitt-stanna-kvar och det funkar superfint precis som alla stadgemoment med Jözta, apporteringen superfin, sitt-stanna-kvar på hoppet oxå superfint. Imponerad ändå av Jözta, trots att han är helt *galen* i aktivitetsmoment så är han som en *sten* när det kommer till stadga
Vi hade bra störning oxå av folk och skällande hundar, Jözta precis som mina andra hundar bryr sig ingenting om det som händer runt omkring oss. Herregud, ibland när jag tränar hemma inne eller ute så har jag dom andra hundarna farandes runt den hund som tränar lixom, är man van att ha hundar precis bredvid skällandes och sken-attackandes så bryr man ju inte sig om någon hund står och skäller bredvid planen Om hunden bryr sig om skällande hundar eller dylikt som händer bredvid så har den ju inte på en tävlingsplan att göra utan då har man mer träning att göra!

översta fotot: Jözta undrar om vi inte ska träna mer. nedersta fotot: Agnes provar nya kläder

Världens bästa helg – IGEN!!!

Jag *knarkar* ljus varje dag. Är ute hela tiden i princip som det är dagsljus, vill inte vara inne när solen skiner!

I lördags var vi några som drog till Hofors BK och tränade lydnad och uppletande. Ja, vad ska jag säga om vår lydnadsträning. Grabbarna var heta minst sagt, oj oj oj vad mycket vi skulle behöva träna egentligen. Jag har inte träningslust alls just nu. Jözta är ju anmäld till tävling, får nog stryka oss om det ska vara på det här viset. Det är ingen katastrof, det går fler tåg och blir fler tävlingar för oss Det är heller ingenting jag lastar min underbara huliganunge för, han *älskar* ju att träna lydnad med mami och blir det så sällan som det blir nu så tar han ju såklart i för kung och fosterland. Han passar mer i IPO:t än våra svenska grenar där många domare vill att hundarna ska gå på ett i mina ögon *tråkigt* sätt för högsta betyg. Det finns domare som gillar hundar som engagerar sig och har tonvis med attityd men de är inte så många.

Uppletande gjorde de superbra båda mina fina pojkar. Jözta har ju inte gjort uppletande på mer än 1 år. MEN det kom han ihåg hur man gjorde såklart. Jag gick i vallningen med honom och sen tillbaka till startlinjen och skickade honom. Fy vad han laddade, usch känns inget kul att han ska gasa som han gör. Jag hade hjärtat i halsgropen & han fick nöja sig med 3 skick. Det var ju första gången sen skada/rehab/operation/rehab och jag vill ju se att han *håller*.

Idag har det blivit långa spår för alla dogzen, Ivar och Jözta fick lite drygt 1500m var och Agnes spår var bara ca 300m men med mycket godis så hon var nöjd hon oxå

Jag älskar färgerna på vintern (oxå), den klarblåa himlen och den vita snön (nåja just nu är det bara frost) ger fina kontraster.

Snapshot på 10-dygnsprognos från igår. Det ser fortsatt riktigt BRA ut!! Idag är det storm, sh*t vad det blåser , och det ska komma ca 1dm blötsnö – MEN det gör inget för på torsdag smälter sk*ten bort igen

Tack vare stormen gick jag ut spåren tidigt i morse i pannlampans sken, vill att de ska få ligga så länge som möjligt innan jag låter hundarna spåra i skymningen. Vi får se om de får spåra i djupsnö eller hur det blir. Spännande i så fall med översnöade spår! MEN det vet jag funkar lika bra för det har de gjort flera gånger tidigare, kan missa nån pinne men *runt* kommer de iaf

Ledig måndag igår, hur underbart som helst. Egentligen är måndag = vilodag för dogzen men det blev lite mer än en vanlig vilodag faktiskt. Det blev några långa promenader i *dagsljus* och hur underbart är inte det lixom
Var till Ann igen oxå och det ser fortsatt bra ut med Jözta
fotot: Jözta på vibben

Världens bästa lördag igår igen

Jag älskar att vara ledig, for real. Var ute ca 7 timmar totalt igår tillsammans med en massa dogz, aj lavv ittt Gick långa härliga promenader i nysnön och *ljuset*, tränade lydnad och spår och bara *var* tillsammans med härliga vänner

Försökte som sagt träna lite lydnad med mina pojkar, men sh-t vad heta dom var Jag vet ju att jag måste träna *mycket* lydnad med dom för att de ska gå bra, så den här långa vilan från lydnadsträning som de nu haft är INTE bra omss MEN vem f*n bryr sig egentligen, vi hade superkul och det är ju viktigast! Och Jözta är KUNG på platsliggning fortfarande, så himla duktig min finaste “Bäbis”. Kan man ropa “Bäbis” som inkallningskommando eller måste jag byta?!

Idag är jag lite *seg* igen, ska snart ut med dogzen. Det går ingen nöd på dom iaf, de ligger fortfarande upp och ner och sover. Jag var ut med dom i natt när jag kom hem och vilken magisk natt det var, nysnö och strålande fullmåne = ingen pannlampa behövdes. Gick nästan 1 timme med dom i skogen och det var helt underbart, helt själv i skogen kl 2 på natten lixom. Ja *själv* var vi såklart inte, alla vilda djur var ju oxå *hemma* såklart!

17 dagar kvar!!! *alla* på TV tjatar om hur mörk november är?! Så mörkt som det är just nu har det inte varit någonsin tidigare detta år, och mörkare ska det bli. December är ju den mörkaste tiden på året. Det blir mörkare varje dag som går nu dessa 17 dagar, sen står det *still* några dagar men sen så börjar ljuset komma åter igen. Bara vi kommer in i januari så kommer vi att se skillnad på eftermiddagarna

Mörkret gör inte mig något negativt längre eftersom jag har mina *strategier* för att hantera det. Jag tycker vi har underbara dagar oavsett hur korta de är, alla dagar utan snö är ju bra dagar Sen är det så fantastiska solnedgångar varje dag nu, himlen brinner i rosa och röda nyanser och även pastellblått mm. Helt fantastiskt att få uppleva dessa solnedgångar varje dag! Vissa eftermiddagar när jag är på skogen när solen går ner blir jag sittande en lång stund och bara *tankar* energi av naturens egna skådespel.

Dogzen har haft 2 vilodagar, måndag och tisdag, så idag på spåren var de laddade. OMG vad Jözta är *stark* nu, jag har fullt sjå att hålla mig på fötterna när jag går spåret med honom. Gissningsvis beror det på att det blir så lite spår nu för tiden, 2-3 i veckan är allt jag hinner med nu. MEN det känns ok för dom att ha en lite lugnare period oxå, jag ska ju bara jobba 2 dagar till och sen blir det massor av träning med dom!